Loading...
Den 88:e minuten i Warszawa. Viktor Gyökeres tar emot bollen utanför straffområdet, driver inåt och placerar in 3-2. Polska spelarna faller ihop, svenska banken exploderar. Åtta år av missade turneringar – VM 2018, EM 2020, VM 2022 – raderas i ett ögonblick. Sverige är tillbaka där vi hör hemma: på fotbollens största scen. Jag sätt framför skärmen den kvällen och kunde knappt tro vad jag såg. Efter alla de när-upplevelser som definierat svensk fotboll det senaste decenniet kändes Gyökeres mål nästan surrealistiskt. Men det var verkligt. Blågult har kvalificerat sig till VM 2026 och jag ska guida dig genom allt du behöver veta om lagets chanser, motståndare och odds i USA.
Vägen till VM: Från Nations League till seger mot Polen
Hade du sagt till mig för ett är sedan att Sverige skulle kvalificera sig via Nations League-vägen hade jag skrattat åt dig. Vi slutade sist i var kvalgrupp – noll segrar på sex matcher. Noll. Det är den typen av statistik som normalt begraver ett landslag i åratal av självtvivel. Men fotboll är ingen logisk sport, och Sveriges resa till VM 2026 bevisar det bortom alla rimliga tvivel.
Det hela började i Nations League B, där Sverige dominerade grupp C1 med en spelstil som var oigenkännlig jämfört med kvalfallissemanget. Fyra segrar och två oavgjorda räcker för att vinna gruppen och säkra en plats i playoff. Plötsligt var den hopplösa stämningen från hösten 2024 som bortblåst. Janne Andersson, som stått under enorm press efter kvalfiaskot, hade hittat någon sorts formel som fungerade.
Playoffmatchen mot Polen i Warszawa den 26 mars 2026 blev en av de mest dramatiska i svensk fotbollshistoria. Polen öppnade starkt och tog ledningen genom Robert Lewandowski på straff efter halvtimmen – ett typiskt Lewandowski-ögonblick där veteranstjärnan visade sin iskalla mentalitet. Sverige svarade genom Anthony Elanga strax före paus – ett mål som gav hopp men knappast trygghet. Elangas löpning bakom backlinjen och hans säkra avslut visade exakt varför han blivit så viktig för landslaget.
Andra halvlek blev ett slagsmål där båda lagen skapade längden av chanser. Polens Piotr Zielinski styrde mittfältet med sin elegans, medan Sveriges Kulusevski kämpade för varje boll. Polen gjorde 2-1 genom Arkadiusz Milik efter en hörnvariant, Sverige kvitterade till 2-2 genom Alexander Isak som drog till från distans, och när matchen såg ut att gå mot förlängning klev Gyökeres fram med det avgörande målet. Reaktionerna efteråt så allt: Janne Andersson föll på knä vid sidlinjen, spelarna kastade sig i en hög, och polska supportrar lämnade stadion i tystnad.
Det som gjorde kvalresan så remarkabel var inte bara att Sverige tog sig till VM – det var hur laget transformerades under resans gång. Frän ett lag som inte kunde vinna en enda match i kvalgruppen till ett lag som slog ut Polen på bortaplan. Skillnaden lag i taktisk flexibilitet, bättre fysisk form och – kanske viktigast – en mental hårdhet som saknades tidigare. Spelarna pratade efteråt om hur nederlaget i kvalgruppen faktiskt enade truppen. När ingen förväntade sig något längre försvann pressen, och laget kunde spela friare.
Truppen: Nyckelspelare och stjärnor
Jag har följt svensk fotboll i över två decennier nu, och jag kan inte minnas en trupp med så bred anfallsarsenal som den nuvarande. Det är inte bara en eller två spelare som kan avgöra matcher – det är fem eller sex stycken som kan explodera vilken kväll som helst. Det gör Sverige till ett oförutsägbart lag, vilket är precis vad du vill vara i en turnering där allt kan hända.
Viktor Gyökeres är den uppenbara stjärnan. Hans säsong 2025-26 i Sporting Lissabon har varit fenomenal – 29 ligamål och ytterligare 8 i Champions League när jag skriver detta. Den 27-åriga anfallaren kombinerar fysisk styrka med teknisk skicklighet på ett sätt som parar svenska anfallare som Zlatan Ibrahimovic, men med en helt annan spelstil. Gyökeres är ingen soloartist – han är en lagskapare som gör medspelarna bättre. Hans rörelse i straffområdet skapar ytor för andra, och hans pressarbete hög upp på planen är bland det bästa i Europa.
Alexander Isak är den andra halvan av vad jag kallar Sveriges ”dödsdubbla”. Efter fyra säsonger i Newcastle har Isak utvecklats till en komplett anfallare – inte bara en målskyt utan en spelare som kan droppa ner, kombinera och skapa för andra. Hans 22 Premier League-mål denna säsong placerar honom bland ligans toppskyttar, och samspelet med Gyökeres i landslaget har varit magnetiskt. När båda är på planen samtidigt vet motståndarförsvaret aldrig vem de ska prioritera.
På mittfaltet är Dejan Kulusevski motorn som driver hela maskineriet. Hans tid i Tottenham har format honom till en komplett mittfaltare – inte längre bara en ytter som skär inåt, utan en spelare som kan kontrollera tempo, vinna dueller och leverera avgörande passningar. Kulusevskis arbetskapacitet är enorm, och Janne Andersson har byggt mycket av lagets presspel kring hans förmaga att tappa bollen hogt upp på planen.
Anthony Elanga har tagit klivet frän lovande talent till etablerad landslagsspelare. Hans snabbhet på kanten ger Sverige en dimension som saknades tidigare – möjligheten att springa bakom forsvarslinjer och skapa djupled. Emil Forsberg, nu 34 är gammal, har accepterat en roll som supernivå men är fortfarande kapabel att avgöra matcher med sina dödbollar och spelförståelse.
Defensivt är Victor Lindelof den rutinerade ledaren. Hans erfarenhet från Manchester United och Champions League-spel ger lugn i en backlinje som annars är relativt oprövad på allra hogsta nivå. Mittbackspartnern varierar beroende på motstand – ibland Pontus Jansson för fysisk närvaro, ibland den spelskickligare Emil Krafth för bättre bollcirkulation.
I mål har vi en intressant situation. Robin Olsen har varit förstamalvakt i åratal, men 36-aringen utmanas nu av den yngre generationen. Karl-Johan Johnsson har visat stark form i Ligue 1, och Kristoffer Nordfeldt är ett palitligt tredjeval. Oavsett vem som vaktar målet har Sverige en solid sista försvarslinje – inte spektakular, men pålitlig. Malvaktspositionen är en av de fa där Sverige inte har elit-nivå jämfört med turneringens absoluta topplag, men det kompenseras av en defensiv organisation som minimerar antalet målchanser motstandaren skapar.
Bredden i truppen är också värd att nämna. På bänken hittar du spelare som Jesper Karlstrom, Robin Quaison och Mattias Svanberg – alla med erfarenhet från topp-ligor i Europa. Det ger Janne Andersson alternativ att förändra matchbilder och anpassa taktiken efter motstånd. En 23-mannatrupp där 18-19 spelare är genuint startklara är en lyx inte alla landslag har.
Janne Anderssons taktik
Nagon fragade mig nyligen vad som är det mest fascinerande med Janne Anderssons coachning. Mitt svar: hans förmaga att anpassa sig utan att forlora sin identitet. Det är en balansgång som fa tränare bemästrar.
Grundformationen är fortfarande 4-4-2, men det är en kameleont av ett system. Mot starkare lag transformeras det till ett 4-2-3-1 med djupare försvar och snabbare omstallningar. Mot svagare lag blir det narmare ett 4-3-3 med hög pressing och dominans i mittfältet. Gyökeres och Isak kan spela som traditionellt anfallspar eller med Isak som falsk nia bakom Gyökeres – flexibiliteten är nyckeln.
Det som imponsterar mig mest är hur Andersson har integrerat modern data i sin taktik. Presseffektivitet, förväntade mål, spelmönster – allt analyseras och används för att optimera lagets insatser. Men han har aldrig blivit en slav under statistiken. Magkänsla spelar fortfarande en roll, särskilt i spelarval och matchspecifika justeringar.
Defensivt är Sverige kompakt och välorganiserat. Laget försvarar i två tydliga block – mittfältsfyran och backlinjen – med minimala avstånd mellan linjerna. Det gör det svart för motståndare att hitta ytor mellan linjerna, vilket är kritiskt mot tekniskt skickliga lag som Nederländerna och Japan i Grupp F. När bollen förloras är försvarsarbetet intensivt – alla spelare förväntas pressa omedelbart och försöka vinna tillbaka bollen högt upp på planen.
Offensivt handlar mycket om att skapa 1-mot-1-situationer för Kulusevski och Elanga på kanterna, kombinerat med centrala genombrott frän Gyökeres och Isak. Dödbollar är ett annat vapen – Forsberg levererar fortfarande med kirurgisk precision, och Sveriges längd i straffområdet ger fordelar vid hörnor och frisparkar. I VM 2018 kom flera av Sveriges mål från dödbollar, och den traditionen lever vidare.
En aspekt av Anderssons taktik som sällan diskuteras är hans hantering av omställningsögonblick. När Sverige vinner bollen högt finns alltid en tydlig plan: hitta Gyökeres som targetspelare eller spela direkt till Elanga och Kulusevski på kanterna. Omställningarna är tränade till perfektion, med specifika löpmönster och passningssekvenser som spelare utför nästan automatiskt. Det är i dessa ögonblick – mellan försvar och anfall – som Sverige är som farligast.
Anderssons matchanpassningar har också förbättrats markant. I playoff mot Polen såg vi tre olika taktiska faser: defensiv start för att studera motståndaren, gradvis öppnande av spelet efter 20 minuter, och all-in offensiv i slutet när laget jagade segern. Förmågan att läsa matcher och justera i realtid är en underskattad del av hans coachning.
Grupp F: Motstandarna analyserade
När lottningen offentliggjordes sätt jag med blandade känslor. A ena sidan undvek Sverige de absoluta tungviktarna – Brasilien, Frankrike, Argentina. A andra sidan är Grupp F ingen promenad i parken. Nederlánderna är en av Europas bästa lag, Japan har utvecklats till en verklig maktfaktor, och även Tunisien ska tas på allvar.
Nederlánderna kommer in som gruppens klara favoriter. Ronald Koemans lag kombinerar hollandsk bollbesittningstradition med en pragmatism som saknades under tidligere eror. Virgil vän Dijk i forsvaret, Frenkie de Jong på mittfaltet, Memphis Depay och Cody Gakpo i anfallet – det är en trupp med kvalitet i varje position. Sverige har mott Nederlánderna många gånger genom åren, och resultaten har varierat. I VM-kval 2018 spelade vi 1-1 hemma och forlorade 2-0 borta. Historiken visar att det är mojligt att ta poäng mot Oranje, men det kraver en defensivt perfekt insats och effektivitet framåt.
Japan är det lag många underskattar – men inte jag. De senaste sex åren har japansk fotboll genomgått en revolution. Spelarna är inte längre bara tekniskt skickliga – de är fysiskt starka, taktiskt disciplinerade och mentalt hårda. VM 2022 visade vad de är kapabla till när de slog bade Tyskland och Spanien i gruppspelet. Truppen är full av spelare från Europas toppligor: Takefusa Kubo i Real Sociedad, Kaoru Mitoma i Brighton, Ritsu Doan i Freiburg. Matchen mot Japan kan mycket val bli den avgörande för vem som tar andraplatsen bakom Nederlánderna.
Tunisien är officiellt gruppens outsider, men afrikanska lag har en tendens att överraska på VM. De har en välorganiserad försvarslinje byggd kring erfarenheten från Serie A och Ligue 1, disciplinerat mittfält där hårt arbete prioriteras över individuell briljans, och några snabba anfallare som kan straffa misstag på kontringarna. Tunisien spelade starkt i VM 2022 i Qatar – oavgjort mot Danmark, förlust med 1-0 mot Australien trots bättre spel, och seger mot Frankrike (visserligen deras reservlag). Matchen mot Tunisien är Sveriges första – och den är avgörande. En seger där sätter oss i en stark position för resten av turneringen. En förlust, och plötsligt blir allt mycket svarare.
Gruppens dynamik är komplex. Nederländerna förväntas toppa, men om de snubblar i en match öppnas plötsligt allt upp. Japan och Sverige är de två lagen som kommer slåss om andraplatsen – och potentiellt forstaplatsen om Oranje havererar. Tunisien kan spela rollen som spoiler genom att ta poäng från någon av favoriterna. För Sverige är nyckeln att prestera direkt från start. En stark inledning mot Tunisien sätter tonen för hela turneringen.
Sveriges matchschema i finsk tid
För oss som följer Sverige från Finland innebar tidsskillnaden en utmaning. De flesta matcher spelas sent på kvällen amerikansk tid, vilket betyder mitt i natten för oss. Men det är ett pris värt att betala för att se Blågult på VM igen.
Den 14 juni 2026 spelar Sverige sin första match mot Tunisien på Estadio BBVA i Monterrey, Mexiko. Avspark klockan 22:00 lokal tid betyder 05:00 finsk tid morgonen därpå – en riktig nattuggla-match. Det är en klassisk VM-öppnare: ett nordiskt lag mot ett afrikanskt i Mexikos hetta. Temperatur och luftfuktighet kan spela roll – Monterrey i juni är tropiskt varmt, något som potentiellt gynnar Tunisien mer än Sverige.
Sex dagar senare, den 20 juni, väntar stormatchen mot Nederländerna på NRG Stadium i Houston, Texas. Avspark 13:00 lokal tid ger oss en mer human tid i Finland – 20:00 på kvällen. Det är den match alla kommer att titta på, inte bara i Sverige och Finland utan i hela fotbollsvarlden. Två europeiska tungviktare i en match som troligen avgör gruppens förstaplacering.
Avslutningsvis spelar Sverige mot Japan den 25 juni på AT&T Stadium i Dallas, Texas. Avspark 19:00 lokal tid betyder 02:00 natten till den 26 juni i finsk tid. Om gruppställningen är kladd före matchen kan det finnas taktiska överväganden – men jag rekommenderar att planera in den matchen oavsett. Japan mot Sverige har potential att bli en klassiker.
Logistiskt sett har Sverige en förhållandevis gynnsam gruppfas. Monterrey till Houston är cirka 750 kilometer – en kort flygresa eller potentiellt bussresa. Houston till Dallas är ännu närmare, runt 380 kilometer. Jämfört med vissa andra lag som måste korsa kontinenten mellan matcher har Sverige fördelen av geografisk koncentration. Det minimerar resetröttheten och ger mer tid för återhämtning och förberedelser.
Klimatet varierar dock. Monterrey i mitten av juni kan nå 35 grader Celsius med hög luftfuktighet – en utmaning för nordiska spelare. Houston och Dallas är liknande men med bättre ventilation i de moderna arenorna. Förberedelse för hettan blir en nyckel – extra fokus på hydrering, eventuellt träningspass i varmare miljöer före turneringen, och smart spelarrotation under matcherna.
Odds: Hur ser spelbolagen på Sverige?
Jag ska vara ärlig: jag forväntade mig att spelbolagen skulle underskatta Sverige mer än de gjort. Efter kvalfiaskot och den dramatiska playoff-kvalificeringen hade jag räknat med högre odds. Men marknaden har tydligen sett samma sak som jag – att det här laget har potential att överraska.
För att ta sig vidare från Grupp F ligger Sveriges odds runt 1.65-1.80 hos de flesta operatörer. Det är en implicit sannolikhet på cirka 55-60 procent, vilket känns rättvist. Nederlánderna är stora favoriter att vinna gruppen med odds runt 1.40, medan Japan och Sverige kämpar om andraplatsen med ungefär samma odds. Tunisien ligger längre bak runt 3.50-4.00 för avancemang.
Mer intressant är odds på Sveriges totala framgång i turneringen. För att nå kvartsfinal ligger oddsen runt 3.50, för semifinal runt 8.00 och för att vinna hela turneringen närmare 35.00. Det placerar Sverige ungefär som det 12-15:e mest sannolika laget att vinna VM – bakom de uppenbara favoriterna men före de flesta utmanarna.
Från ett oddsperspektiv är de mest intressanta marknaderna de matchspecifika. Sverige att slå Tunisien i öppningsmatchen har odds runt 1.90 – en match där jag ser värde given svenskarnas anfallskraft och Tunisiens historiska svårigheter mot europeiska lag i VM-öppningar. Oavgjort mot Nederländerna ligger runt 3.60, vilket också känns attraktivt given Sveriges defensiva kapacitet och förmåga att organisera sig mot bolldominerande motstånd.
Japan-matchen är svårast att bedöma, men över 2.5 mål i den matchen runt 1.95 är en marknad jag gillar. Båda lagen har offensiv kvalitet och tenderar att öppna sig mer efterhand – speciellt om gruppställningen kräver resultat. Under 2.5 mål i Sverige mot Nederländerna runt 1.85 är en annan marknad med värde – båda lagens respekt för varandra kan leda till en tajt affär.
För den som vill ha längre odds finns spelarmärknader att utforska. Gyökeres som Sveriges första målskytt i turneringen ligger runt 3.50 – attraktivt för en spelare som tar straffsparkar och ofta får de första stora chanserna. Kulusevski med en assist i varje gruppmatch runt 4.00 är en annan marknad som matchar hans spelstil.
Sveriges VM-historia: 1958 och framåt
Det var i Solna, för nästan 70 är sedan, som svensk fotboll upplevde sin absoluta höjdpunkt. VM 1958 på hemmaplan – med brasilianska magiker som Pelé och Garrincha som gäster – slutade med en andraplats efter finalförlust mot just Brasilien. Det var ett VM som definierade en generation och satte Sverige på fotbollskartan för alltid.
Sedan dess har vägen varit ojämn. Bronset 1994 i USA – med taktikern Tommy Svensson och stjärnor som Tomas Brolin, Martin Dahlin och Henrik Larsson – förblir det bästa resultatet sedan 1958. Det var ett lag som kombinerade skandinavisk disciplin med sydeuropeisk flair, och jag minns fortfarande hur hela landet samlades framför teveskarmarna den sommaren.
VM 2002 i Japan och Sydkorea gav oss attondelsplats, VM 2006 i Tyskland samma sak. Sen kom den länge törsten – 2010 och 2014 missade vi turneringen helt. VM 2018 i Ryssland blev ett oväntat äventyr där Sverige tog sig till kvartsfinal efter att ha slagit ut Schweiz, innan England blev för svart i nästa omgang.
Nu, åtta år senare, är vi tillbaka. Och med en trupp som är starkare an 2018-upplagan på pappret. Då förlitade sig Sverige på kollektiv styrka snarare an individuell briljans – nu har vi båda delarna. Anfallsduon Gyökeres-Isak överträffar vad Emil Forsberg och Marcus Berg kunde erbjuda 2018. Mittfältet är djupare och mer kreativt. Försvaret är ungefär på samma nivå – kompetent men inte élitmässigt.
Fragan är om vi kan gå längre den här gången – och svaret beror på hur väl Janne Andersson kan förbereda laget för turneringens specifika utmaningar. Att hantera det nya 48-lagsformatet, med fler matcher och kortare vila, kräver smart spelarrotation. Att anpassa sig till nordamerikanska förhållanden – tidszoner, resor, klimat – kräver noggrann logistik. Och att hantera förväntningarna hemma i Sverige, där hungren efter VM-framgång är enorm efter åtta års väntan, kräver mental styrka.
VADSPARK:s prognos för Sverige
Efter att ha analyserat gruppen, truppen och turneringsformatet har jag landat i en prognos som kanske överraskar några: jag tror Sverige tar sig vidare från gruppspelet, potentiellt till och med som grupptvåa.
Min tankegång är enkel. Matchen mot Tunisien är vinnbar – jag sätter 60 procent sannolikhet för svensk seger. Mot Nederländerna är oavgjort ett realistiskt mål – säg 30 procent. Och mot Japan blir det en ren fight om andraplatsen där allt kan hända – jag ger oss 45 procent för seger eller oavgjort. Sammantaget ger det en solid chans att landa på 5-7 poäng, vilket troligen räcker för avancemang.
I åttondelsfinal skulle vi sannolikt möta en gruppetta frän en annan grupp – potentiellt Spanien, Portugal eller England beroende på hur turneringen utvecklas. Det är har den verkliga utmaningen börjar. Men med rätt matchning och lite tur ser jag inte varför Sverige inte skulle kunna nå kvartsfinal för första gången sedan 2018. Om vi möter ett lag i formsvacka, eller ett lag vars spelstil passar oss – ja, då är till och med semifinal möjlig.
De kritiska faktorerna för svensk framgång är tre. Först: Gyökeres och Isak måste leverera. Om anfallsduon hittar rätt form direkt har Sverige tillräckligt med kvalitet för att göra mål mot vem som helst. Tvåa: defensiv disciplin. Sverige kommer inte dominera bollen mot de bättre lagen – men vi kan frustrera dem genom välorganiserat försvarsspel och farliga omställningar. Tredje: dödbollar. Med Forsbergs precision och lagets längd kan varje hörna och frispark bli en målchans.
Mitt råd till dig som funderar på att satsa på Sverige: fokusera på de matchspecifika marknaderna snarare än långsiktiga turneringsodds. Varje match är en ny möjlighet, och i en turnering där allt kan hända är det smartaste att ta det steg för steg. Sverige VM 2026 handlar inte om att vinna hela turneringen – det handlar om att ta sig så långt som möjligt och njuta av resan dit.