Loading...
Den 1 december 2022 reste sig hela Japan kollektivt från sina stolar. I en match som redan skrivit om historien – seger mot Tyskland i öppningsmatchen – avslutade Samurai Blue gruppspelet med att slå Spanien och vinna gruppen. Jag minns reaktionerna: chock i Europa, stolthet i Asien, och en känsla av att något fundamentalt hade förändrats i världsfotbollen. Japan var inte längre bara ett trevligt lag som deltog i turneringar – de var en legitim hotbild mot vem som helst. Nu, fyra år senare, kommer de till VM 2026 med ännu större ambitioner och en trupp fullproppad med europeiska toppligaspelare. Det här är inte längre överraskningskortet – det här är ett lag som förväntar sig att konkurrera.
Japans kvalificering genom AFC
Asiatiska kvalspelet har historiskt sett varit en formalitet för Japan, och 2026 var inget undantag. I den tredje och avgörande fasen dominerade Samurai Blue sin grupp med en spelstil som kombinerade japansk precision med europeisk intensitet. Sex segrar, två oavgjorda och noll förluster berättar historien – men siffrorna döljer hur imponerande prestationen faktiskt var. Japan visade inte bara att de kunde vinna – de visade hur de ville spela fotboll på allra högsta nivå.
Australien, traditionellt Japans främsta rival i AFC, besegrades två gånger med sammanlagt 5-1. Saudi-Arabien, som chockade världen genom att slå Argentina i VM 2022-öppningen, förlorade båda mötena med Japan utan att någonsin se ut som ett hot. Bahrain och Indonesien spelade tappert men kunde aldrig hota japanernas kontroll – matcherna styrdes metodiskt och effektivt. Den enda orosmolnet var en 0-0-match borta mot Saudiarabien mitt i kvalspelet, en match präglad av svåra planförhållanden och extremt defensivt hemmalag. Men truppen svarade med fyra raka segrar och säkrade förstaplatsen med omgångar kvar att spela.
Det som stack ut under kvalet var Japans defensiva stabilitet – en dimension som tidigare saknades. Endast tre insläppta mål på åtta matcher placerar dem bland de bästa i alla kvalserier världen över, oavsett konfederation. Målvakten Zion Suzuki, nu etablerad i tyska Bundesliga efter imponerande säsonger, har utvecklats till en pålitlig sista utpost med utmärkt positionering och säkra händer. Mittbackspartnerskapet mellan Ko Itakura och Takehiro Tomiyasu kombinerar fysisk styrka med spelskicklighet och modern passningsförmåga. Det är inte längre bara offensiv briljans som definierar japansk fotboll – nu finns substans i alla delar av laget.
Offensivt levererade laget 18 mål under kvalspelet – inte sensationellt, men effektivt och tillräckligt. Takefusa Kubo toppade med fyra mål, följd av Kaoru Mitoma och Kyogo Furuhashi med tre vardera. Ritsu Doan adderade två och flera andra spelare bidrog med enskilda mål. Målspridningen visar att Japan inte är beroende av en enskild målskytt – hotet kan komma varifrån som helst i en anfallslinje full av kreativa spelare med olika profiler och färdigheter. Det gör dem extremt svåra att förbereda sig mot taktiskt.
Truppen: Europaspelarna i fokus
För tjugo år sedan bestod Japans VM-trupp huvudsakligen av J.League-spelare med några få europeiska legionärer. Den bilden har vänts helt på huvudet. I dag spelar majoriteten av truppen i Europas toppligor – Bundesliga, Premier League, La Liga, Serie A. Det är en revolution som förändrat hur Japan spelar fotboll och hur motståndare respekterar dem.
Takefusa Kubo är stjärnan som alla känner till. Den 25-årige mittfältaren har blommat ut i Real Sociedad och blivit en av La Ligas mest underhållande spelare. Hans dribblingförmåga är exceptionell, hans passningsspel kreativt, och hans skott allt kraftfullare. Kubo bär Barcelonas ungdomsakademis prägel men har hittat sin egen identitet som anfallande mittfältare med frihet att röra sig över hela fronten.
Kaoru Mitoma i Brighton är kanske ännu viktigare för lagets struktur. Vänsteryttern med sin unika dribblingsstil – där han verkar dansa förbi försvarare snarare än springa – har blivit Premier Leagues mest fruktade en-mot-en-spelare. Mitoma skapar chanser ur ingenting, drar dubbelmarckeringar och öppnar ytor för medspelare. Hans kombination av snabbhet, teknik och spelförståelse är sällsynt även bland Europas bästa.
Wataru Endo i Liverpool ger Japan något de historiskt saknat: en världsklassmittfältare med defensiv profil. Den 32-åriga kaptenens roll är att skydda backlinjen, vinna dueller och distribuera bollen klokt. Endos erfarenhet och lugn ger balans åt ett lag som annars kan bli alltför offensivt inriktade. Hans ledarskap på planen är ovärderligt.
Ritsu Doan i Freiburg fortsätter imponera med sin allsidighet och konsistens säsong efter säsong. Kapabel att spela på båda kanterna och som tia har han blivit Bundesligas mest produktiva asiatiska spelare genom att kombinera målskytte med skapande. Daichi Kamada, nu i Crystal Palace efter framgångsrika år i Frankfurt där han blev Europa League-hjälte, erbjuder ett offensivt mittfältsalternativ med målnäsa och förmåga att dyka upp i avgörande ögonblick. Och uppe i anfallet finns Kyogo Furuhashi – den snabbfotade Celtic-anfallaren som gör mål på alla sätt i skotska ligan och bevisat att han kan hantera fysiskt spel trots sin mindre kroppsstorlek.
Backlinjen är mindre glamorös men lika kompetent som anfallet. Takehiro Tomiyasu kan spela både mittback och högerback med lika stor effektivitet, hans Arsenal-karriär har bevisat flexibiliteten och förmågan att prestera under press. Ko Itakura i Borussia Mönchengladbach är en modern mittback med utmärkt passningsfot och lugn under press – han distribuerar bollen som en mittfältare men försvarar som en klassisk mittback. Vänsterbacken Yuto Nagatomo, trots sina 38 år, erbjuder fortfarande erfarenhet och taktisk intelligens som få kan matcha – hans kommunikation med yngre medspelare är ovärderlig.
Målvaktspositionen har länge varit Japans svaghet, men det har förändrats. Zion Suzuki har etablerat sig som förstavalet med imponerande insatser i Bundesliga. Hans reflexer är snabba, hans positionering intelligent, och hans utdelningsspel tillräckligt bra för att passa Japans spelstil. Bakom honom finns Keisuke Osako och Daniel Schmidt som kompetenta alternativ, vilket ger tränaren Hajime Moriyasu lugn och valmöjligheter.
Truppens djup är kanske den mest imponerande aspekten. Japan kan byta ut halva elvan utan att kvaliteten sjunker märkbart. Junya Ito, Takumi Minamino, Ao Tanaka – alla skulle starta för de flesta landslag i världen men spelar reservroller här. Det är en lyx som få asiatiska nationer historiskt haft, och det positionerar Japan perfekt för en lång turnering där kondition och rotation blir avgörande.
Grupp F: Kan Japan utmana?
Lottningen placerade Japan i en grupp där allt är möjligt. Grupp F med Nederländerna, Sverige och Tunisien innehåller en klar favorit i Oranje, men andraplatserna är öppna för konkurrens. Japans mål är tydligt: avancera från gruppspelet och bygga vidare därifrån.
Nederländerna respekterar Japan efter VM 2022-erfarenheterna. Holländarna såg hur Samurai Blue demolerade Tyskland och Spanien i gruppspelet – två lag som på pappret var starkare än dem själva. Oranje vet att de inte har råd att underskatta japanerna som andra europeiska lag gjort. Den matchen blir en taktisk batalj där japanernas presseffektivitet möter holländarnas bollinnehav och tekniska kvalitet. Om Japan kan tvinga Oranje till misstag högt upp på planen finns målchanser att exploatera. Om Nederländerna kontrollerar tempot och håller bollen länge blir det svårare för Japan att etablera sitt spel.
Sverige är den direkta konkurrenten om andraplats. Svenskarna har ett starkt anfallspar i Gyökeres och Isak, men deras mittfält kan utsättas för press av Japans energiska spelare. Matchen i Dallas den 25 juni kan mycket väl avgöra vem som går vidare och vem som åker hem. Det är en match där japanernas taktiska disciplin och kondition kan bli avgörande faktorer.
Tunisien i öppningsmatchen erbjuder en chans att sätta tonen. Afrikanska lag är oförutsägbara, men Japan har visat förmåga att hantera olika spelstil. En seger mot Tunisien sätter Japan i förarsätet – då kan de gå in i matcherna mot Sverige och Nederländerna med lugn och självförtroende, medvetna om att även en förlust i någon av dem inte nödvändigtvis eliminerar dem.
Matchschemat är relativt gynnsamt. Japan öppnar mot Tunisien den 15 juni i Miami, möter Nederländerna den 20 juni i Dallas och avslutar mot Sverige den 25 juni på samma arena. Geografiskt kompakt, med bra möjligheter till återhämtning. Det enda orosmolnet är klimatet – Miami i juni är tropiskt varmt och fuktigt, något som kan påverka europeiska spelare mer än asiatiska och afrikanska.
Odds och chanser
Spelbolagen placerar Japan som tredje favorit i Grupp F, efter Nederländerna och Sverige. Odds för avancemang ligger runt 1.90-2.10, vilket innebär ungefär 50 procent implicit sannolikhet. Det känns rättvist given gruppens sammansättning – Japan har kvaliteten att gå vidare, men inget är garanterat i en så jämn grupp där tre lag realistiskt kan ta andraplatsen.
För den som vill satsa på Japan finns intressanta marknader att utforska bortom de uppenbara. Japan att slå Tunisien i öppningsmatchen ligger runt 1.75 – attraktivt för ett lag som historiskt startar turneringar starkt och har motivationen att etablera sig tidigt. Oavgjort mot Nederländerna runt 3.80 erbjuder värde för den som tror på japansk taktisk disciplin och förmåga att neutralisera starkare motståndare. Och Japan att vinna gruppen runt 6.50 är en spekulativ men inte orimlig marknad given vad de visade i Qatar – om de slår Sverige och tar poäng mot Oranje är allt möjligt.
Turneringsodds är mer blygsamma. Japan att nå kvartsfinal ligger runt 3.50, semifinal runt 12.00 och final runt 35.00. Att vinna hela turneringen ligger runt 50.00-60.00 – långt men inte omöjligt. VM 2022 visade att Japan kan slå vem som helst på en given dag. Frågan är om de kan göra det konsekvent genom en hel turnering.
Spelarmärknaderna är också intressanta. Kubo som turneringens bästa spelare ligger runt 35.00 – hög risk men potentiellt hög avkastning om han exploderar. Mitoma som turneringens bästa dribblare eller skapare av flest chanser är en nischmarknad värd att undersöka hos operatörer som erbjuder den.
Historik mot Sverige
Japan och Sverige har mötts sju gånger genom historien, med blandade resultat. Sverige leder statistiken med tre segrar mot Japans två, plus två oavgjorda. Men historiken är missvisande – de flesta mötena ägde rum för decennier sedan, innan japansk fotboll genomgick sin europeiska transformation.
Det senaste mötet var en vänskapsmatch 2018 där Sverige vann 2-1 i Solna. Den matchen spelade dock ingen av lagen med full styrka och ger liten vägledning inför VM. Mer relevant är hur lagen utvecklats sedan dess. Sverige har hittat tillbaka till internationell framgång genom Gyökeres och Isak. Japan har blivit ett legitimt topplag genom sin europeiska invasion.
Matchen i Dallas blir en fascinerande stilkontrast. Sveriges fysiska spel och direkta anfallshopp möter Japans tekniska finesse och snabba kombinationer. Om Japan kan undvika luftdueller och hålla bollen på marken har de fördel. Om Sverige kan göra matchen fysisk och kaotisk gynnar det dem. Vem som lyckas diktera stilen vinner troligen matchen.
Så långt kan Japan nå
Jag tror Japan tar sig vidare från gruppspelet som tvåa bakom Nederländerna. Seger mot Tunisien i öppningen etablerar momentum, oavgjort mot Sverige i avgörande matchen säkrar positionen, och förlust mot Oranje i mellanmatchen är hanterbar. Det ger fyra poäng – troligen tillräckligt för avancemang given hur 48-lagsformatet fungerar med 8 bästa treor som också går vidare.
Det alternativa scenariot är ännu mer spännande. Om Japan vinner mot både Tunisien och Sverige – inte osannolikt given lagets kvalitet – kan de hantera en förlust mot Nederländerna och ändå ta andraplatsen. Eller, i det mest optimistiska scenariot, faktiskt utmana om förstaplatsen om Oranje snubblar någonstans.
I åttondelsfinal möter grupptvåan sannolikt en gruppvinnare från en annan del av lottningen – potentiellt England, Spanien eller Portugal beroende på hur grupperna faller ut. Det är här äventyret historiskt tagit slut för Japan, som aldrig nått kvartsfinal i VM-historien. Men denna generation har visat att de kan överraska europeiska tungviktare när det gäller som mest. Tyskland och Spanien 2022 var inga flugor – det var bevis på en fundamental förändring i japansk fotboll.
Med rätt matchbild och lite tur ser jag kvartsfinal som absolut möjligt, kanske till och med troligt. Om Japan möter ett lag i formsvacka, eller ett lag vars spelstil passar deras styrkor, finns potential att gå ännu längre. Semifinal låter ambitiöst, men efter VM 2022 har jag lärt mig att aldrig underskatta Samurai Blue.
Japan 2026 är ett lag byggt för turneringsfotboll. De har defensiv stabilitet för att överleva tuffa matcher utan att släppa in mål, offensiv kvalitet för att straffa misstag när chanser uppstår, och mental styrka testad i de största miljöerna. Om Japan äntligen tar steget till kvartsfinal detta år skulle det bekräfta vad många av oss redan misstänker: att japansk fotboll har anlänt permanent bland världens absoluta elit.